Allmän utvecklingspolitik

Asean och Koreahalvön

RÄTTSLIG GRUND

Artiklarna 133 och 308 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

MÅL

EU:s förbindelser med Sydostasien syftar till att

― främja fred, regional stabilitet och säkerhet genom bilaterala och multinationella kanaler,

― stärka förbindelserna i fråga om handel och investeringar,

― stödja utvecklingen i de mindre välbärgade länderna,

― främja mänskliga rättigheter, demokratiska principer och ett gott styre,

― samarbeta för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet och terrorism,

― föra samman olika folkgrupper och kulturer.

RESULTAT

ASEAN

A. Utveckling

Asean (Sydostasiatiska nationers förbund) grundades 1967 och omfattar i dag, förutom de fem ursprungliga medlemsstaterna (Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Singapore och Thailand) även Brunei, Vietnam, Laos, Myanmar och Kambodja.

1. Samarbetsavtalet från 1980

Förbindelserna mellan EU och Asean inleddes 1972, då en särskild samordningskommitté inrättades inom Asean för att sköta förbindelserna med EU. Sedan dess har EU byggt upp ett omfattande nät av handelsmässiga, ekonomiska och politiska förbindelser med Asean. Förbindelserna formaliserades 1980 genom ett samarbetsavtal där målen för det handelsmässiga, ekonomiska och utvecklingsmässiga samarbetet fastställs och en samarbetskommitté inrättas för att främja de olika samarbetsverksamheter som de två sidorna enats om. Även om det är ett samarbetsavtal snarare än ett handelsavtal föreskriver det att principen om mest gynnad nation ska tillämpas i enlighet med Världshandelsorganisationen (WTO).

2. Utvecklingen efter avtalet från 1980

När Brunei (1984), Vietnam (1995), Laos (1997) och Kambodja (1999) anslöt sig till Asean gick EU med på att dessa länder också anslöt sig till samarbetsavtalet från 1980. Myanmar blev medlem i Asean 1997, men omfattas inte av samarbetsavtalet.

Förbindelserna mellan Asean och EU har förändrats radikalt sedan 1980 års avtal, framför allt till följd av den anmärkningsvärda tillväxten i de sydostasiatiska länderna och det faktum att Asean utvecklats mot en politisk och ekonomisk gemenskap. År 1980 sköttes förbindelserna på en givare/mottagare-basis. Numera kännetecknas de av balanserad handel, utveckling av investeringar, ökat ekonomiskt samarbete och en alltmer omfattande politisk dialog. Asean har fått en huvudroll i EU:s nya Asienstrategi som antogs i juli 1994. Avsikten med strategin är att stärka banden mellan Asien och Europa och strategin är EU:s svar på den förändrade politiska och ekonomiska situationen i regionen.

I september 2001 lade Europeiska kommissionen fram sitt meddelande ”Europa och Asien: en strategisk ram för förbättrade partnerskap”, där Asean framställs som en ekonomisk och politisk samarbetspart av avgörande betydelse för EU, och där dess betydelse som drivkraft för de allmänna förbindelserna mellan Europa och Asien framhålls. I kommissionens meddelande ”Ett nytt partnerskap med Sydostasien”, från juli 2003, bekräftas återigen vikten av partnerskapet mellan EU och Asean.

B. De nuvarande förbindelserna

1. Politiska förbindelser

a. Möten mellan Asien och Europa (Asem)

De politiska och säkerhetsrelaterade förbindelserna mellan Asean och stormakterna har genomgått en stegvis och djupgående förändring sedan det kalla krigets slut. Den nya Asienstrategin fick ny kraft i samband med det första Asien–Europa-mötet (Asem) i Bangkok 1996, som var ett informellt möte mellan stats- och regeringscheferna. Asem samlar EU:s medlemsstater och Aseans tio medlemsstater, men också Kina, Japan och Sydkorea, och har nu utvecklats till en struktur med tre pelare: en pelare för politiska frågor, en pelare för ekonomiska och finansiella frågor och en pelare för kulturella och intellektuella frågor. Vid Asem 6‑toppmötet, som hölls i Helsingfors i september 2006, beslutade man att Bulgarien och Rumänien bland de europeiska länderna och Indien, Mongoliet, Pakistan och Asean-sekretariatet bland de asiatiska länderna skulle få delta i Asem-processen. Detta beslut innebär att Asem nu i ett enda forum kommer att samla länder från Sydostasien, Nordostasien, Sydasien och det utvidgade EU, såväl som Asean‑sekretariatet och Europeiska kommissionen. Asem kommer att bestå av 45 partner och omfattar nästan 60 procent av världens befolkning.

Vid det tredje Asem-mötet som hölls i Söul 2000 antog man en tioårig handlingsram och man uttryckte sitt stöd för en ”tillnärmning” mellan Nord- och Sydkorea. Båda parter begärde att de kulturella banden skulle stärkas genom Asien–Europa-stiftelsen i Singapore (Asef), som är den enda institution inom ramen för Asem-dialogen som har till uppgift att främja de kulturella, intellektuella och mellanfolkliga kontakterna mellan de två regionerna.

Vid Asem 6-toppmötet som hölls i Helsingfors i september 2006 fördes omfattande, ingående och fruktbara diskussioner om olika ämnen av gemensamt intresse under det övergripande temat ”Tio år med Asem: Globala utmaningar och gemensamma lösningar”. Vid toppmötet antogs Helsingforsdeklarationen om Asems framtid, där de viktigaste områdena för Asems verksamhet under det andra årtiondet fastställdes. Dessa områden omfattar stärkt multilateralism och bemötande av globala hot, globalisering och konkurrenskraft, hållbar utveckling och interkulturell och interreligiös dialog. I deklarationens bilaga om Asems arbetsmetoder och institutionella mekanismer föreslås också förbättringar av Asems institutionella mekanismer, samtidigt som den informella karaktären betonas.

b. Ministermötet Asean–EU (AEMM)

Sedan 1978 har utrikesministrarna träffats vartannat år inom ramen för AEMM, vilket gör mötet till den högsta institutionella nivå där strategisk vägledning ges för att övervaka framstegen för den politiska dialogen.

Efter det att mötet ställts in på grund av Myanmar-problematiken hölls ett AEMM-möte i Laos i december 2000, där man antog en gemensam förklaring med en begäran om att samtalen mellan Myanmars militärjunta i Rangoon och den demokratiska oppositionen skulle återupptas så snabbt som möjligt. I förklaringen gav man också sitt stöd för det internationella samfundets och Indonesiens gemensamma arbete för att snabbt lösa flyktingfrågan i Östtimor, man nämnde respekten för de mänskliga rättigheterna och beslutade att återupprätta samarbetet mellan EU och Asean i ekonomiska frågor och regionala säkerhetsfrågor.

Vid det femtonde AEMM-mötet, som hölls i Indonesien i mars 2005, bekräftade man att EU:s strategi ”Nya partnerskap med Sydostasien” utgjorde grunden för stärkta förbindelser. Vid mötet beslutade man att öka stödet för Aseans integration och utveckla ett konkret gemensamt samarbete för att bekämpa terrorism. Vid mötet fick kommissionen också tillfälle att informera regionen om EU:s omfattande handlingsplan för återuppbyggnad efter tsunamin.

Det sextonde ministermötet mellan EU och Asean hölls i Nürnberg den 14–15 mars 2007. Det ansågs allmänt att samarbetspotentialen att hantera globala utmaningar för EU och Asean, som tillsammans företräder 1 miljard människor och delar samma principer för regionalt och multilateralt samarbete, var mycket god. Vid mötet diskuterades framstegen för samarbetsprogrammen för EU och Asean, förhandlingarna om partnerskaps- och samarbetsavtalen, de olika sektorsdialogerna mellan de två regionerna, och en förstärkning av de ekonomiska förbindelserna. Ministrarna diskuterade den regionala utvecklingen inom EU och Asean och en rad internationella frågor. Mötet markerade en ny inriktning för förbindelserna mellan EU och Asean, vilket återspeglade båda partners önskan om att öka engagemanget vid en tidpunkt då Asean påskyndar sin egen integration och då EU eftersträvar en starkare roll i Sydostasien.

c. Det första toppmötet någonsin mellan EU och Asean ägde rum den 22 november 2007 i Singapore. Evenemanget organiserades för att fira EU:s och Aseans formella förbindelser sedan 30 år tillbaka. Vid toppmötet diskuterades resultaten av och möjligheterna för EU:s och Aseans partnerskap, såväl som regionala och globala frågor som exempelvis Aseans integrationsprocess, frågor kring energi, klimatförändring och miljömässig hållbarhet, samt situationen i Myanmar. En gemensam förklaring om dessa och andra frågor lades fram efter toppmötet. En handlingsplan med redogörelser för samarbetsverksamheten efter halva tiden antogs också vid toppmötet.

d. Aseans regionala forum (ARF)

EU deltar som dialogpartner i Aseans regionala forum (ARF), ett organ som inrättades 1994 och som blivit det viktigaste multilaterala forumet i regionen för globala och säkerhetsrelaterade frågor. EU anser att forumet lämpar sig för att ta upp viktiga regionala säkerhetsfrågor och skapa enighet bland de asiatiska länderna i sådana frågor. De ståndpunkter som ARF nyligen kommit fram till i fråga om Myanmar och Koreahalvön är uppmuntrande i detta hänseende, även om ARF skulle kunna inta en mer aktiv hållning när det gäller att ta itu med regionala konflikter och spänningar. I fråga om terrorism har EU deltagit vid de senaste intersessionsmöten som hållits, och stöder åsikten att ARF är ett lämpligt forum för informationsutbyte och för samarbete på expertnivå.

e. Teknikrelaterade förbindelser: gemensamma samarbetskommittén (JCC)

Denna kommitté består av högre tjänstemän, understöds av ett stort antal underkommittéer och är det enda organ som formellt inrättades genom samarbetsavtalet från 1980. Kommittén träffas var artonde månad för att diskutera den pågående och framtida verksamheten. Den utgörs av företrädare för Europeiska kommissionen (även om EU:s medlemsstater också är representerade) och för Aseans regeringar. Sedan 1994 har kommittén inrättat fem underkommittéer som ska behandla frågor som rör handel och investeringar, ekonomiskt och industriellt samarbete, vetenskap och teknik, skogsbruk, miljö och narkotika. Vid samarbetskommitténs möte i september 2001 kom man överens om ett nytt upplägg för samarbetet där man inriktar sig på en politisk dialog genom vilken EU kan bidra till Aseans regionala integration och andra prioriterade områden. Framtida samarbetsprogram bör vara ett resultat av den politiska dialogen och bör genomgå ett test som ska visa om programmen medför ett mervärde för båda parter. I meddelandet från 2003 ”Ett nytt partnerskap med Sydostasien” bekräftades att samarbetskommittén skulle fortsätta att styra genomförandet av de befintliga avtalen. Det senaste mötet i EU:s och Aseans gemensamma samarbetskommitté ägde rum den 4 maj 2007.

2. Handelsförbindelser

Det utvidgade EU är för närvarande Aseans näst största handelspartner, framför Kina och Japan, och svarade för 11,7 procent av Aseans handel under 2006. Asean är som enhet EU:s femte största övergripande handelspartner, framför Japan, Norge och Turkiet. Trots den nuvarande handelsnivån ledde den enorma potentialen hos det stärkta ekonomiska partnerskapet till att EU och Asean under 2007 inledde förhandlingar om ett frihandelsavtal. Exporten från EU till Asean under 2006 bestod i första hand av kemiska produkter, maskinutrustning och transportutrustning. Exporten från Asean till EU bestod i första hand av maskin- och transportutrustning, samt kemikalier, textilvaror och kläder. EU är den klart största investeraren i Asean-länderna: 27 procent av det totala inflödet av utländska direktinvesteringar mellan 2001 och 2005 kom från EU, jämfört med 15 procent från USA.

Som region har Asean dragit avsevärd nytta av EU:s allmänna preferenssystem. I bl.a. Thailand och Indonesien har en rad sektorer under de senaste åren utvecklats och blivit så konkurrenskraftiga att de därmed förlorat möjligheten att dra nytta av det allmänna preferenssystemet för viktiga produkter. Detta gäller särskilt fiskeriprodukter från Thailand. Singapore har en för hög utvecklingsnivå för att omfattas av systemet.

I oktober 2006 utfärdade kommissionen meddelandet ”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen”, i vilket Asean framträdde som en prioriterad partner för frihandelsavtal. Ett sådant frihandelsavtal måste vara innehållsmässigt omfattande och ambitiöst samt syfta till största möjliga handelsavreglering, däribland en långtgående avreglering av tjänster och investeringar. Den 23 april 2007 godkände rådet att kommissionen inledde förhandlingar om ett frihandelsavtal med Asean (samt med Indien och Sydkorea) och förhandlingarna inleddes officiellt den 4 maj 2007. Båda parter bekräftade dock att ett framgångsrikt slutförande av utvecklingsagendan från Doha om multilaterala handelsförbindelser förblir prioriterat.

Förhandlingsprocessen mellan EU och Asean bygger på en mellanregional strategi. Det är naturligtvis mer komplicerat och tidskrävande att förhandla fram ett avtal med tio oberoende länder än att förhandla fram ett avtal med ett enda land, framför allt när ländernas utveckling i hög grad skiljer sig åt. De enskilda Asean-ländernas olika utvecklingsnivåer och kapacitet måste erkännas och beaktas. Laos och Kambodja omfattas redan av det så kallade Allt utom vapen-systemet, medan Myanmars politiska situation innebär att EU motsätter sig ett fullt deltagande för landet i förhandlingarna, om inte en trovärdig demokratiseringsprocess inleds.

C. EU och Myanmar/Myanmar

År 1996 införde Europeiska rådet för första gången ett exportembargo för varor som kan användas för förtryck, vägrade att bevilja viseringar för en rad juntamedlemmar och frös dessa medlemmars ekonomiska medel i utlandet. När Myanmar anslöt sig till Asean 1997 vägrade EU att låta landet underteckna 1980 års samarbetsavtal mellan EU och Asean, varpå ministermötena mellan EU och Asean ställdes in. Samtidigt som sanktionerna skärptes gjordes också förändringar under våren 2000 som gjorde det möjligt för Myanmar att delta i ministermötet mellan EU och Asean det året, vid vilket Europeiska unionen återigen sade sig vara villig att föra en dialog med samtliga berörda parter. Mötet gjorde det möjligt för EU‑trojkan att besöka Rangoon i januari 2001 och hålla ett möte på högre tjänstemannanivå med oppositionsledaren och Nobelpristagaren från Myanmar, Aung San Suu Kyi. I oktober 2002 uppmanade EU återigen till återupprättande av demokrati, nationell försoning och skydd för de mänskliga rättigheterna i Myanmar.

Den 26 april 2004 skärpte rådet EU:s gemensamma ståndpunkt om Myanmar eftersom den militära regimen inte gjort några markanta framsteg med att normalisera landets förvaltning och ta itu med de frågor som EU tagit upp om de mänskliga rättigheterna. Bland annat har viseringsförbudet mot högre militära tjänstemän som reser till EU skärpts, och man tillåter ytterligare begränsningar för att hindra EU‑företag från att investera i statsägda företag i Myanmar. Efter munkarnas uppror i september 2007 beslutade Europeiska rådet den 15 oktober 2007 att öka de direkta påtryckningarna på regimen genom kompletterande restriktiva åtgärder när det gäller export, import och investeringar i sektorerna för timmer och virke samt för brytning av metaller, mineraler, ädelstenar och halvädelstenar. EU kräver också att alla politiska fångar ska friges och att ett internationellt embargo för vapenexport till regimen ska införas. Riktade ekonomiska sanktioner för att förhindra att ledande militära tjänstemän och deras företagspartner får tillgång till internationella banktjänster ska också införas.

Den gemensamma ståndpunkten sågs över på nytt den 29 april 2008. Samtidigt för EU en balanserad politik som kombinerar påtryckningar med incitament till förändring (humanitärt stöd och hälso- och utbildningsprogram) och inom vilken sanktioner är ett av flera instrument. Europeiska unionen är beredd att se över eller ändra dessa åtgärder mot bakgrund av den faktiska utvecklingen.

DEN KOREANSKA HALVÖN

A. Sydkorea

1. EU har starka ekonomiska förbindelser med Sydkorea och har blivit landets näst största exportpartner (efter Kina). Den bilaterala handelns totala volym har ökat med i genomsnitt 10 procent årligen under de senaste åren och överskred 60 miljarder euro år 2006. EU är också landets största utländska investerare, såväl per år, då EU står för en tredjedel av det totala investeringsflödet i Sydkorea, som kumulativt sedan 1962.

2. Tack vare Sydkoreas starka engagemang för de demokratiska värdena och den snabba utvecklingen av marknadsekonomin i landet har Sydkorea och EU kunnat utveckla starka politiska och ekonomiska band. Dessa förbindelser utgår för närvarande från ett ramavtal om handel och samarbete som undertecknades 1996 och trädde i kraft 2001. Genom avtalet åtar sig parterna att utveckla handeln och att göra investeringar. Parterna ska enligt avtalet också samarbeta i rättsliga, inrikes, vetenskapliga och kulturella frågor. Enligt avtalet ska en gemensam kommitté inrättas, regelbundna toppmöten hållas och en ministertrojka inrättas. I april 2007 krävde Europeiska rådet en uppdatering av ramavtalet som en del av en allmän förstärkning av EU:s och Sydkoreas förbindelser. Förhandlingar om detta ska inledas under 2008. Vid sidan av handels- och samarbetsavtalet har ett avtal om samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor varit i kraft sedan 1997. Dessutom har EU inrättat ett permanent forum för rådgivning, utbyte av erfarenheter och åsikter om konkurrenspolitiken såväl som dess tillämpning, och förhandlar för närvarande om ett mer specifikt samarbetsavtal om tillämpningen av konkurrenslagstiftningen om konkurrensbegränsande verksamhet.

3. Mot bakgrund av det snabbt växande ekonomiska partnerskapet utsågs Sydkorea till en prioriterad partner för ett frihandelsavtal i 2006 års handelspolitiska strategi för ett globalt Europa. Ett omfattande och ambitiöst frihandelsavtal med Sydkorea, däribland en långtgående avreglering av tjänster och investeringar, anses ligga i båda parters intresse. Förhandlingarna, som inleddes i Söul i maj 2007, gick in i sin sjunde runda i maj 2008. Trots motsättningar om t.ex. tullar på industrivaror och ursprungsregler, och den allmänna motreaktionen mot handeln med USA i fråga om nötkött, tror båda sidor att förhandlingarna ska kunna slutföras under 2008.

4. Dagens förbindelser mellan Sydkorea och EU grundar sig på 1) politiska värden som i allt högre grad delas av båda parter, 2) starka ekonomiska band som återspeglar omfattande bilateral handel och omfattande investeringsflöden, samt 3) EU:s upprepade stöd för Sydkoreas ”solskenspolitik” i förbindelserna med Nordkorea. Globalt sett bedriver EU och Sydkorea ett nära samarbete på ett antal multilaterala områden vid sidan av samarbetet inom WTO, och båda parter samarbetar också nära inom ramen för Asien–Europa-mötet (Asem). ”Trans‑Eurasia Information Network” som lanserades 2001 är ett av EU:s och Sydkoreas gemensamma initiativ.

B. Nordkorea

1. I maj 2001 upprättades diplomatiska förbindelser med Nordkorea. Sedan 1998 har EU och Nordkorea årligen hållit trojkamöten för en politisk dialog på regional chefsnivå. Dessutom upprätthålls kontakterna mellan EU och Nordkorea genom beskickningscheferna i Pyongyang och eventuella ad hoc-besök av nordkoreanska myndigheter i Europa. EU har tagit upp frågor om mänskliga rättigheter i samband med denna politiska dialog samt inom ramen för FN.

2. De ekonomiska banden mellan EU och Nordkorea bygger på ett ensidigt bistånd. EU har tillhandahållit ett antal olika biståndspaket, bl.a. 344 miljoner euro i form av livsmedel och humanitärt bistånd sedan 1995, varav endast det humanitära biståndsprogrammet (genom Echo) omfattar 93 miljoner euro. Programmet för livsmedelsbistånd och tryggad livsmedelsförsörjning avsåg till en början främst spannmål, majs, socker och matolja, men har sedan 2000 alltmer kommit att inriktas på återuppbyggnad av jordbruket (gödsel och jordbruksinsatsvaror).

3. Även om EU inte deltar i sexpartssamtalen stöder unionen processen helhjärtat, i linje med sitt långvariga stöd till alla åtgärder för att minska spänningarna på Koreahalvön och främja en direkt dialog för försoning mellan Syd- och Nordkorea.

EUROPAPARLAMENT ROLL

De första kontakterna mellan Europaparlamentet och Asean-länderna ägde rum 1976, men det var inte förrän 1979 som regelbundna möten mellan Europaparlamentet och Aseans interparlamentariska organisation (Aipo) inrättades. Förbindelserna sköts av Europaparlamentets delegation för förbindelserna med länderna i Sydostasien och Asean och utvecklas nu på två fronter: genom bilaterala besök i Aseans medlemsländer för att upprätthålla kontakterna med de nationella parlamenten i regionen och genom deltagande som observatör vid den årliga generalförsamlingen för Aipo (numera Aipa). Europaparlamentet betonar ständigt behovet av att återupprätta den demokratiska processen i Myanmar och frige alla politiska fångar. Under mandatperioden 2004–2009 antogs inte mindre än tio resolutioner om Myanmar. Europaparlamentet har också vid ett flertal tillfällen uppmanat Vietnam att genomföra djupgående politiska reformer genom att framför allt avskaffa dödsstraffet och upphöra med all religiös förföljelse. Europaparlamentet har också antagit ett stort antal resolutioner om de politiska och mänskliga rättigheterna i Kambodja.

Den 8 maj 2008 antog Europaparlamentet en resolution om handel och ekonomiska förbindelser med Asean som stöder ett omfattande handelsavtal som i hög grad skulle gynna båda sidor. Europaparlamentet bekymrar sig också över att förhandlingarna går långsamt, men vägrar att offra kvaliteten i avtalet till förmån för en snabb överenskommelse. Parlamentet insisterar också på att förhandlingarna med Asean ska fortsätta att vara ett komplement till WTO:s utvecklingsagenda från Doha, som förblir unionens handelsprioritet.

Efter ett initiativ från Europaparlamentet ger det parlamentariska partnerskapet Asien–Europa (Asep) ledamöterna i Europaparlamentet och EU-medlemsstaternas nationella parlament möjligheten att träffa sina kolleger från Kina, Japan, Sydkorea och länderna i Asean. Det första parlamentariska partnerskapsmötet mellan Asien och Europa (Asep) ägde rum den 1 april 1996 i Strasbourg. Därefter har Asep-möten ägt rum i Manilla i augusti 2002, i Hue i mars 2004, i Helsingfors i maj 2006 och i Peking i juni 2008. Asep har blivit den parlamentariska grenen av Asien–Europa-mötena (Asem) och bistår med parlamentarisk vägledning för Asem-processen samt gör parlamenten delaktiga i genomförandet av Asem-initiativen.

Sedan september 2004 upprätthåller Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Koreahalvön årliga kontakter med såväl Sydkoreas nationalförsamling som folkförsamlingen i Nordkorea (innan dess sköttes förbindelserna med Sydkorea av Asean-delegationen medan förbindelserna med Nordkorea sköttes direkt av utskottet för utrikesfrågor). De senaste mötena med Sydkorea har varit inriktade på de olösta frågorna i förhandlingarna om frihandelsavtal och på framstegen för sexpartsprocessen, och i samband med delegationsbesöken till Nordkorea hålls regelbundet samråds- och rapporteringsmöten i Söul.

Xavier Nuttin/Stefan Schulz
07/2008