Allmän utvecklingspolitik

Länderna i Sydasien och på den indiska subkontinenten

RÄTTSLIG GRUND

Enligt artikel 133 i EG-fördraget är det gemenskapen som har ansvaret för handelspolitiken gentemot tredjeland. Äldre samarbetsavtal baseras dessutom på artikel 308 i EG-fördraget. De nya samarbetsavtalen (de så kallade tredje generationens avtal) bygger dessutom på artiklarna 133, 181 och 300 i EG-fördraget.

MÅL

EU har som mål att stärka sina bilaterala förbindelser med länderna i Sydasien och utveckla samarbetet med regionen inom ramen för den sydasiatiska organisationen för regionalt samarbete, SAARC, som är den enda i sitt slag. Syftet är att främja fred, handel och utveckling i regionen genom dialog och samarbete. Organisationens arbete är i första hand inriktat på insatser för att främja handeln. SAARC försöker inte i första hand lösa bilaterala frågor som kan vara politiskt känsliga, även om regelbundna toppmöten och ministermöten ger möjlighet till informella ”korridorsamtal”.

RESULTAT

A. Förbindelserna med SAARC

EU är de sydasiatiska ländernas viktigaste handelspartner och en stor exportmarknad. EU:s utvecklingssamarbete med länderna i Sydasien omfattar finansiellt och tekniskt bistånd samt ekonomiskt samarbete. Till de prioriterade frågorna hör stabilitet i regionen, kamp mot terrorismen och fattigdomsbekämpning. SAARC bildades 1985 och omfattar åtta länder på den indiska subkontinenten (Indien, Pakistan, Bangladesh, Nepal, Sri Lanka, Bhutan, Afghanistan och Maldiverna). Av flera skäl har samarbetet inom SAARC inte blivit lika framgångsrikt som andra liknande regionala samarbeten. Preferensavtalet för handel med länder i Sydasien, SAPTA (SAARC Preferential Trading Arrangement), trädde i kraft 2006 och var ett positivt framsteg, trots strukturella begränsningar.

I sin dialog med SAARC har EU ständigt understrukit att unionen vill stärka samarbetet med SAARC som regional organisation. SAARC å sin sida har också hela tiden visat intresse för utökat samarbete. EU fick status som observatör 2006 och kan stödja den pågående integrationsprocessen genom sitt ekonomiska inflytande i regionen, sin historiska erfarenhet av att hantera mångfald och sitt intresse för att förebygga kriser. Unionen är fortfarande övertygad om att SAARC skulle kunna spela en viktig roll för samarbete och dialog med regionen, trots att utvecklingen på det ekonomiska och politiska området hittills inte har varit alltför imponerande.

År 1996 tog EG därför initiativet till ett samförståndsavtal genom vilket SAARC erbjöds tekniskt bistånd. Interna problem inom SAARC gjorde dock att avtalet i många avseenden inte kunde tillämpas i praktiken. Det viktigaste resultatet av det annars begränsade samarbetet blev att SAARC togs med i det allmänna preferenssystemet (GSP).

B. Bilaterala förbindelser

1. Indien

Indien har världens näst största befolkning och är den viktigaste politiska och militära maktfaktorn i regionen. Ekonomin hör till de mest dynamiska i utvecklingsländerna med snabb tillväxt, särskilt inom IT. Demokratin är sundare och vitalare än någonsin och landet spelar en allt viktigare roll i globala sammanhang. Både EU och Indien verkar för ett väl fungerande multilateralt samarbete.

EU har haft förbindelser med Indien sedan början av 1960-talet, då Indien var ett av de första länderna som upprättade diplomatiska förbindelser med EEG.

― Det första samarbetsavtalet mellan EG och Indien som slöts 1973 ersattes 1981 av ett mer omfattande avtal som inte endast avsåg handel utan även ekonomiskt samarbete. Det ersattes i sin tur 1994 av ett så kallat tredje generationens samarbetsavtal. I det avtalet förutses ett utökat samarbete, framför allt i fråga om handel. Avtalet grundas på klausulen om mest gynnad nation och är förenligt med Världshandelsorganisationens regler. Det omfattar också åtgärder för tvistlösning och mot dumpning. Samarbetet gäller industrisektorn och tjänstesektorn, kommunikation, energi och privata investeringar. En gemensam kommitté för EU och Indien övervakar hela samarbetet. Ett avtal om forskning och teknik undertecknades i november 2001.

― Sedan 2000 har EU och Indien hållit ett toppmöte på ministernivå varje år. Det åttonde toppmötet ägde rum i New Delhi den 30 november 2007. Mötet ägnades åt att utarbeta ett nytt ramavtal för förbindelserna mellan EU och Indien, förhandlingar om ett frihandelsavtal, samarbete inom energiområdet och åtgärder för att motverka klimatförändringarna. Världshandelsorganisationens Dohaförhandlingar, samarbetet kring civil kärnkraft och ett aktivare engagemang från Indiens sida i grannskapet (framför allt Myanmar och Sri Lanka) stod också på dagordningen. Förhandlingar om civil luftfart och avtal om sjötransporter fördes också och ett europeiskt affärs- och teknikcentrum inrättades.

― Vid toppmötet mellan EU och Indien i november 2004 kom man överens om att inleda ett strategiskt partnerskap som skulle genomföras med hjälp av en handlingsplan. Det innebar ett stort steg framåt för förbindelserna. Vid det sjätte toppmötet i New Delhi den 7 september 2005 enades man såväl om handlingsplanen som om en ny gemensam politisk plattform. Handlingsplanen omfattar en rad konkreta områden där EU och Indien borde göra gemensamma ansträngningar för att påverka den globala politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen.

Den 23 april 2007 godkände rådet ett mandat för förhandlingar om ett frihandelsavtal med Indien. I samma beslut begärde rådet att kommissionen skulle inleda förberedande samtal med Indien om möjligheterna att förhandla fram ett partnerskaps- och samarbetsavtal som skulle ersätta det gamla avtalet från 1994. Indien anslöt sig dessutom till ASEM‑processen 2006.

Enligt EU:s Landstrategidokument 2007-2013 för Indien kommer 470 miljoner euro att ställas till förfogande för att stödja Indiens ekonomiska och sociala utveckling, vilket är en betydande ökning jämfört med de finansiella medel som Indien fick tidigare. Syftet med landstrategidokumentet är att EU:s samarbete gradvis ska flyttas över från traditionellt utvecklingsstöd till de senaste utmaningarna för Indiens ekonomiska övergångsprocess. I dokumentet föreslås att EU-medel ska mobiliseras till stöd för den gemensamma handlingsplanen, framför allt ekonomiskt samarbete och sektorsvisa dialoger/enhetliga regelsystem, samt till att hjälpa Indien att uppnå millennieutvecklingsmålen inom hälsovård och utbildning.

2. Pakistan

Pakistans kärnvapenprogram och människorättsbrott medförde att ett tredje generationens avtal med landet inte undertecknades förrän i november 2001 och ratificerades av Europaparlamentet i april 2004. Det är ett s.k. icke-preferensavtal utan finansprotokoll. Först och främst understryks det att respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer är ett nödvändigt villkor för samarbetet och att samarbetet mellan Pakistan och EU kommer att utvidgas kraftigt. Avtalet ger inte bara en ram för samarbete inom handel, ekonomi och utveckling utan öppnar också för dialog och samarbete på nya viktiga områden, t.ex. miljö, regionalt samarbete, vetenskap och teknik, narkotika och penningtvätt. Sedan 2004 har EU emellertid inte tillämpat avtalet i full utsträckning på grund av att förhandlingarna om återsändande av illegala invandrare har kört fast.

EU är Pakistans största handelspartner och står för över 20 procent av Pakistans totala handel.

Sedan samarbetet med Pakistan inleddes 1976 har kommissionen avsatt över 500 miljoner euro till projekt och program. Under perioden 2007–2013 kommer EU att ställa ca 398 miljoner euro till förfogande för utveckling och samarbete med Pakistan.

I linje med Pakistans politiska prioriteringar har man i landstrategidokumentet 2007–2013 angett fattigdomsbekämpning som huvudmål. Det första området för stöd kommer att bli landsbygdsutveckling och förvaltning av naturresurser i den nordvästra gränsprovinsen och Baluchistan för att minska de regionala skillnaderna och främja stabiliteten i Pakistans känsliga provinser på gränsen till Afghanistan. Ett annat centralt område blir utbildning och utveckling av mänskliga resurser som är ett viktigt inslag om man vill utveckla en välutbildad arbetskraft och skapa ett återhållsamt och stabilt Pakistan. Andra stödområden är handelsutveckling, demokratisering och mänskliga rättigheter samt bekämpning av penningtvätt.

Som en reaktion på jordbävningen i oktober 2005 i Azad Kashmir föreslog kommissionen ett hjälppaket på 98,6 miljoner euro, som består av både humanitärt bistånd och stöd för återuppbyggnad.

3. Bangladesh

Förbindelserna med Bangladesh inleddes 1973, strax efter det att landet blivit självständigt.

Samarbetsavtalet för handel som undertecknades 1976 har nu ersatts av ett nytt samarbetsavtal som undertecknades 2000 och trädde i kraft i mars 2001. I det nya avtalet tar man hänsyn till att Bangladesh är ett av de minst utvecklade länderna i världen. Syftet är att stödja hållbar ekonomisk och social utveckling i landet, i synnerhet bland de fattigaste befolkningsgrupperna med särskild hänsyn till kvinnor. Avtalet gäller främst handel och handelssamarbete, utvecklingssamarbete, miljöpolitik, skapande av ett gynnsammare klimat för privata investeringar, vetenskap och teknik, kamp mot narkotikahandel och penningtvätt samt satsningar på information, kultur och kommunikation.

I EU:s landstrategidokument 2007–2013 för Bangladesh tar man upp utmaningarna i regeringens strategidokument för fattigdomsbekämpning med ett budgetanslag på 403 miljoner euro. I strategidokumentet försöker man också uppnå balans mellan social och ekonomisk utveckling. Man ger stöd till ekonomisk tillväxt och bidrar till landets integrering på världsmarknaden, samtidigt som frågor som utslagning och fattigdom fortfarande är prioriterade. För att öka åtgärdernas verkan och främja ökad effektivitet i utnyttjandet av resurser kommer EU att koncentrera sina utvecklingsåtaganden till tre fokuserade områden, nämligen mänsklig och social utveckling, goda styrelseformer och mänskliga rättigheter samt utveckling av ekonomi och handel.

4. Sri Lanka

Sri Lanka undertecknade sitt första samarbetsavtal med EG 1975. Ett tredje generationens samarbetsavtal om partnerskap, samarbete och respekt för mänskliga rättigheter och demokrati trädde i kraft 1995, samma år som kommissionen öppnade ett kontor i Colombo. Den gemensamma kommittén sammanträdde i Colombo den 10–11 juni 2008, efter fyra års försening.

Under konferensen i Tokyo i juni 2003 för att stödja Norges medlingsförsök och övervaka framstegen i fredsprocessen utsågs EU till en av fyra medordförande. Unionen beslutade den 29 maj 2006 att ta med de tamilska tigrarna, LTTE, på EU:s lista vid ansökan om särskilda åtgärder för att bekämpa terrorism. I ett uttalande av den 7 januari beklagade EU djupt regeringens beslut att upphäva avtalet om eldupphör med LTTE.

Sedan den 1 juli 2005 har Sri Lanka ingått i det nya systemet för förmånliga handelsvillkor, GSP+, som erbjuder särskilda stimulansåtgärder för länder som ratificerat vissa konventioner om hållbar utveckling och goda styrelseformer. GSP+ ska revideras 2008.

Sri Lanka fick omfattande stöd efter tsunamin den 26 december 2004 som orsakade enorma översvämningar i landet med många dödsoffer och stor förödelse som följd. Den första katastrofhjälpen gavs via Echo och följdes inom kort av omfattande program för rehabilitering och återuppbyggnad med anslag på 95 miljoner euro. Samtidigt vidtogs åtgärder för handel, fiske och system för tidig varning.

EU:s landstrategidokument för Sri Lanka 2007–2013, för vilket totalt 112 miljoner euro har avsatts, ligger i linje med EU:s etablerade strategi att fokusera på konfliktförebyggande åtgärder och fattigdomsbekämpning. Den prioriterade sektorn blir stöd till fredsprocessen och fattigdomsbekämpning i norr och öster genom hållbar, integrerad utveckling av distrikten. Landstrategidokumentet innehåller dessutom ett mindre anslag för att stödja två sektorer som inte är fokuserade. Det gäller för det första underlättande av handeln, inklusive stöd till Sri Lanka för att maximalt utnyttja de betydande handelslättnader som EU erbjuder, framför allt enligt det allmänna preferenssystemet (GPS+). Den andra icke fokuserade sektorn är främjandet av goda styrelseformer genom en reformering av valsystemet, övervakning av de mänskliga rättigheterna och konfliktlösning.

Den politiska och säkerhetsmässiga situationen i landet har emellertid fått EU att börja tillämpa CSP enligt scenariot ”fullskaligt krig”, vilket innebär att stödet fokuserar på samhällen och människor som har skingrats. Stödet levereras genom FN och icke-statliga organisationer utanför regeringskanalerna. Det är framför allt viktigt att man lägger särskild tonvikt på att kunna erbjuda ”fredsstimulans” genom stödprogram samt uppmuntra konfliktlösning och dialog.

5. Nepal

EU upprättade diplomatiska förbindelser med Nepal 1975 och samarbetsavtalet mellan EG och Nepal undertecknades den 20 november 1995. Avtalet omfattade följande områden: respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer samt samarbete inom handel, utveckling, vetenskap och teknik, energi, jordbruk och miljö samt kamp mot narkotika och aids. En EU‑delegation tillsattes i Kathmandu i april 2002. Direkt samarbete med regeringen avbröts efter kuppen 2005, men har nu återupptagits.

EU:s stöd till Nepal startade 1977 och uppgick 2006 till totalt ca 240 miljoner euro. EU har gradvis utökat sina samarbetsområden, som nu inkluderar förnybara naturresurser (energi), landsbygdsutveckling, utbildning, hälsa, miljö, mänskliga rättigheter, dämpning av konflikter och diversifiering av exporten. I april 2008 sände EU en valobservatörsdelegation till Nepal för att stödja fredsprocessen.

I ett försök att stödja regeringens utvecklingsmål kommer EU:s stöd till Nepal under perioden 2007–2013 att ha en budget på uppskattningsvis 120 miljoner euro och vara inriktat på följande tre områden: utbildning (72 miljoner euro), stabilitet och fredsuppbyggande (36 miljoner euro), underlättande av handel och uppbyggnad av ekonomisk kapacitet (12 miljoner euro). Landstrategidokumentet för 2007–2013 innebär en omläggning av politiken från individuella utvecklingsprojekt på landsbygden (som prioriterades enligt tidigare EG-finansierade program) i riktning mot att stödja regeringens reformagenda genom ett sektorsvis stödprogram inom utbildning och stöd till fredsprocessen.

6. Bhutan

Kommissionens första stöd till Bhutan betalades ut 1982 och uppgår nu till totalt ca 80 miljoner.

Inom ramen för det övergripande målet fattigdomsbekämpning och med hänsyn till andra givares insatser kommer EU:s samarbete med Bhutan under perioden 2007–2013 att fokusera på förnybara naturresurser (med miljön som en övergripande fråga) samt goda styrelseformer och demokratisering (för att utveckla och stärka de viktigaste institutionernas långsiktiga personalresurser). En budget på 8 miljoner euro har avsatts för de båda programmen under perioden 2007–2010. En fortsättning på de aktiviteter som genomfördes under det pågående handelsprojektet har planerats för perioden 2011–2013.

7. Maldiverna

De diplomatiska förbindelserna mellan Maldiverna och EG upprättades 1983.

Från 1981 till 2004 mottog Maldiverna 5 miljoner euro i utvecklingsstöd från EU. Pengarna har bl.a. använts till projekt för turism och fiskeinspektion. Tillväxten i Maldiverna har varit kraftig under de senaste två decennierna. Utvecklingen inom turism och fiske, gynnsamma externa förhållanden, bistånd utifrån och sund ekonomisk förvaltning har bidragit till en stadig ekonomisk tillväxt. Maldivernas sociala indikatorer har också visat på betydande förbättringar. Trots det står landet alltjämt inför stora utmaningar på utvecklingsområdet.

Tsunamin den 26 december 2004 orsakade en katastrof av nationella dimensioner. Även om antalet dödsoffer var relativt litet påverkade tsunamin praktiskt taget hela landet. Av de 199 bebodda öarna i arkipelagen förstördes 14 och ca 15 000 personer skingrades. Landet har tilldelats 16 miljoner euro av EU för att kunna fortsätta det arbete som inleddes under perioden med humanitärt bistånd från Echo.

I EU:s landstrategidokument för Maldiverna för 2007–2013 har totalt 10 miljoner euro avsatts. EU:s strategi för Maldiverna kommer att fokusera på miljömässig hållbarhet genom regional utveckling för att hjälpa regeringen att främja större, säkrare, mer ekonomiska och miljömässigt hållbara öar, där befolkningen kommer att vara bättre skyddad från naturkatastrofer och ha bättre möjligheter till sysselsättning. Goda styrelseformer, mänskliga rättigheter och demokratisering är också nyckelområden för EU:s utvecklingspolitik i Maldiverna och utgör ett icke‑fokuserat område för bidrag.

8. Afghanistan

Europeiska unionens förbindelser med Afghanistan är väl integrerade i det internationella samfundets förbindelser med Afghanistan och satsningarna på återuppbyggnad av landet. EU (Eurocorps) och dess medlemsstater har bidragit militärt i Afghanistan (genom ISAF), men det är stödet till återuppbyggnad och utveckling som ligger till grund för de politiska förbindelserna. Kommissionen är på väg att uppfylla det löfte som avgavs i Tokyo 2002 om att ge 1 miljard euro i återuppbyggnadsbistånd under perioden 2002–2006. Totalt sett är EU Afghanistans näst största bidragsgivare efter Förenta staterna.

En annan av gemenskapens insatser var det gemensamma värdskapet för det strategiska högnivåforum som hölls i Afghanistan i mars 2003, dit den afghanska regeringen bjöd in viktiga biståndsgivare och multilaterala organisationer. Forumet behandlade framstegen och framtidsplanerna för uppbyggnaden av den afghanska staten samt långsiktiga finansieringsbehov för återuppbyggnaden. Den 30 januari 2006 kunde rådet välkomna starten av Afghanistan Compact, ett partnerskap mellan den afghanska regeringen och det internationella samfundet som betraktas som ett steg i riktning mot afghanska återuppbyggnadsinsatser.

För att bidra till säkerheten och angripa narkotikaproblemet ger EU ekonomiskt stöd till Tysklands och Italiens arbete för lag, ordning och rättvisa. Storbritannien får också aktivt stöd i sitt arbete i kampen mot vallmoodling. Gemenskapen tillhandahåller 65 miljoner euro för att hjälpa den afghanska polisen att upprätthålla lag och ordning, vilket också är viktigt för Afghanistans kamp mot narkotikan. Dessutom finansierar man ett projekt för skärpt kontroll av gränsen mellan Afghanistan och Iran, så att det ska bli lättare för myndigheterna att förbjuda och stoppa narkotikasmuggling.

Gemenskapen har haft en representation i Kabul sedan februari 2002. Echo:s Afghanistankontor öppnades i januari 2002. Ett särskilt EU-sändebud har åkt till Kabul för att genomföra EU:s åtgärder för Afghanistan och verka för en stabil regering i Afghanistan genom nära kontakter med afghanska ledare och ledare i grannländerna.

EUROPAPARLAMENT ROLL

A. Förbindelserna med SAARC

Europaparlamentet har rekommenderat att de ekonomiska, politiska och kulturella banden mellan EU och Asien bör stärkas, framför allt genom ökad handel och mer investeringar. Parlamentet förordar också bättre samordning med de mest utvecklade länderna i regionen i fråga om samarbete och utveckling. Parlamentet har framhållit de insatser som gjorts för att förbättra demokratiska friheter, respekten för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter, samhälleliga rättigheter och bestämmelser på hälso- och miljöskyddsområdet. I april 2007 delades Europaparlamentets delegation för förbindelserna med SAARC-länderna i en delegation för förbindelserna med Indien och en delegation för förbindelserna med Sydasien, som omfattar Pakistan, Bangladesh, Nepal, Bhutan och Maldiverna.

B. Bilaterala förbindelser

Europaparlamentet har antagit en rad resolutioner om den politiska utvecklingen i SAAR‑länderna, bl.a. på området för mänskliga rättigheter.

1. Indien

Parlamentet anser att det finns goda möjligheter för omfattande bilaterala förbindelser mellan EU och Indien med tanke på Indiens grundvärderingar, såsom demokrati, kulturell mångfald och livskraftig entreprenörsanda, värderingar som vilar på en bas av fria val, oberoende rättsväsende, fri nationell och regional press, aktiva icke-statliga organisationer och ett öppet civilt samhälle med god insyn. Parlamentet efterlyser därför en dialog som täcker samtliga aspekter av de bilaterala förbindelserna, inbegripet frågor som rör icke-spridning av kärnvapen. Parlamentet har också uppmanat Indien att fortsätta dialogen med Pakistan och välkomnade Indiens insatser för att stärka det regionala samarbetet mellan SAARC-medlemmarna, särskilt satsningarna på att främja det sydasiatiska frihandelsområdet.

Det första mötet mellan Europaparlamentet och Lok Sabha, underhuset i det indiska parlamentet, ägde rum 1981. Europaparlamentet och Indien har i flera år haft ett formellt parlamentariskt utbyte via Europaparlamentets delegation för förbindelserna med länderna i Sydasien och den sydasiatiska sammanslutningen för regionalt samarbete, SAARC. Den 12 april 2007 beslutade Europaparlamentet att inrätta en särskild delegation för förbindelserna med Indien som inte ingick i SAARC-delegationen. Syftet med den nya delegationen är att främja de politiska, ekonomiska och kulturella förbindelserna med denna nya strategiska partner, med särskild inriktning på parlamentarisk diplomati.

Under den sjätte mandatperioden antogs en resolution om det strategiska partnerskapet mellan EU och Indien den 29 september 2005 och en annan om ekonomiska och handelsmässiga förbindelser den 28 september 2006. Resolutioner om Kashmir antogs den 17 november 2005 och 24 maj 2007. Den 1 februari 2007 antog Europaparlamentet också en resolution om läget när det gäller mänskliga rättigheter för daliterna.

2. Pakistan

Europaparlamentet har erinrat Pakistan om att EU fäster stor vikt vid respekten för de mänskliga rättigheterna i sina yttre förbindelser och i eventuella samarbetsavtal. Parlamentet upprepade sin uppmaning till kommissionen att inrätta samarbetsprogram med aktivt stöd till icke-statliga organisationer på området för mänskliga rättigheter (resolution av den 5 april 2001). Parlamentets oro över oegentligheter i samband med de allmänna valen i oktober 2002 fick rådet att skjuta upp ratificeringen av 2001 års samarbetsavtal till april 2004. Samma dag antogs en ny resolution om mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet har också uttryckt sin oro över Pakistans status som kärnvapenmakt och uppmanade landet den 17 november 2005 att ansluta sig till ickespridningsavtalet. Europaparlamentet antog en resolution om landstrategidokument och vägledande program (den 15 februari 2007) och vidare tre resolutioner om den humanitära och politiska situationen den 12 juli 2007, 25 oktober 2007 respektive den 15 november 2007.

3. Bangladesh

Europaparlamentet har uttryckt oro över situationen för de mänskliga rättigheterna i Bangladesh med anledning av godtyckliga arresteringar, fängslanden och tortyr. Bangladesh regering har uppmanats att skydda de mänskliga rättigheterna och tillämpa demokratiska principer på alla områden, också i arbetet med att bekämpa den tilltagande brottsligheten. Inom ramen för samarbetsavtalet mellan EU och Bangladesh har Europaparlamentet också uppmanat kommissionen att utöva påtryckningar på landets regering för att se till att kränkningarna upphör, de mänskliga rättigheterna skyddas och Europaparlamentet hålls underrättat (resolution av den 21 november 2002). Under den sjätte valperioden antogs den 14 april 2005 en resolution om den politiska utvecklingen och säkerhetssituationen. Sedan dess har Europaparlamentet behandlat den politiska och humanitära situationen i Bangladesh varje år (resolutioner den 16 november 2006, den 6 september 2007 och den 10 juli 2008).

4. Sri Lanka

Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen (den 18 maj 2000, 14 mars 2002 och 20 november 2003) gett uttryck för sina åsikter om den politiska situationen i Sri Lanka och i synnerhet understrukit nödvändigheten av att respektera de mänskliga rättigheterna och stödja fredsprocessen för att lösa den etniska konflikten mellan den singalesiska majoriteten och den tamilska minoriteten. Den 14 december 2004 antogs en resolution till stöd för avtalet mellan EU och Sri Lanka om återsändande av personer som bor i EU utan tillstånd. Två resolutioner om den politiska situationen i Sri Lanka antogs den 18 maj och den 7 september 2006.

5. Nepal

Europaparlamentet har uttryckt sin djupa oro över att vapenvilan har brutits och att våldet åter tagit fart i Nepal, vilket har lett till stora förluster i fråga om människoliv och skador. Den nepalesiska regeringen och maoistrebellerna har uppmanats att omedelbart förklara eldupphör (resolution av den 23 oktober 2003). Den 24 februari 2005 fördömde parlamentet kung Gyanendras maktövertagande och uppmanade honom att återupprätta den parlamentariska demokratin. Den 29 september 2005 välkomnade Europaparlamentet avtalet om eldupphör och den 18 maj 2006 den positiva vändningen i Nepals politik. Parlamentet deltog i EU:s valobservatörsuppdrag i april 2008 med en särskild delegation bestående av sju parlamentsledamöter.

6. Afghanistan

Europaparlamentets viktigaste bidrag har varit ekonomiskt och tyngdpunkten har legat på återuppbyggnad, minröjning och stöd till valprocessen. Parlamentet skickade en delegation till Afghanistan i september 2005 för att övervaka det afghanska parlamentsvalet.

Afghanistan har dykt upp i många diskussioner i Europaparlamentet. Ledamöter har t.ex. uttryckt sin oro över kidnappade biståndsarbetare, problemet med landminor och den ökade tillgången på främst afghanskt opium i Europa. Parlamentet har antagit flera resolutioner. Sedan talibanregimen störtades har man bl.a. behandlat frysning av tillgångar med koppling till talibanerna och hävande av embargona mot landet. En resolution som Europaparlamentet nyligen antog om situationen i Afghanistan byggde på initiativbetänkandet av André Brie (GUE/NGL, D), vilket antogs av utskottet för utrikesfrågor den 12 februari 2004. President Karzai besökte EU:s institutioner i maj 2005 och höll ett anförande i Europaparlamentet i Strasbourg den 10 maj 2005. En resolution från Europaparlamentet om situationen i Afghanistan antogs den 18 januari 2006, och i oktober 2007 framförde parlamentet rekommendationer till rådet om produktion av opium för medicinskt bruk i Afghanistan. Nu senast, den 8 juli 2008, har en resolution om stabilisering av Afghanistan godkänts, i vilken utmaningarna för EU och det internationella samfundet betonas.

Xavier Nuttin
7/2008