Länderna i södra och östra Medelhavsområdet
Det Europa–Medelhavspartnerskap som man enades om vid Barcelonakonferensen 1995 utgör grunden för samarbetet mellan EU och Medelhavsländerna. Genom den europeiska grannskapspolitikens sydliga dimension har partnerskapet sedan 2004 utökats, och det har en bilateral och en regional komponent. Partnerskapet finansieras med hjälp av Europeiska grannskaps och partnerskapsinstrumentet som trädde ikraft den 1 januari 2007. Vid toppmötet i Paris i juli 2008 försökte man ge Europa–Medelhavspartnerskapet en ny dynamik med hjälp av initiativet ”En union för Medelhavsområdet”.
RÄTTSLIG GRUND
Avdelning V i EU‑fördraget.
Artiklarna 133 och 310 i EG-fördraget.
(Artiklarna 188 och 217 i Lissabonfördraget.)
BAKGRUND
Slutet på rivaliteten mellan öst och väst banade vägen för nya förbindelser mellan nord och syd. Parallellt med omläggningen av EU:s förbindelser med östra Europa blev det nödvändigt att stärka EU:s förbindelser med grannarna i Medelhavsområdet. Utsikterna till lösning av konflikten mellan arabländerna och Israel tack vare Osloavtalet i mitten av 1990‑talet präglade de förhoppningar som fanns i samband med det Medelhavssamarbete som inleddes 1995 inom ramen för Barcelonaprocessen.
Sedan dess har de regionala och internationella parametrarna genomgått en rad förändringar som EU:s utvidgning 2004, inklusive anslutningen av de tidigare partnerländerna Malta och Cypern till unionen, inledandet av förhandlingar om EU‑medlemskap med Turkiet, det på nytt uppblossade våldet i Mellanöstern, Irakkrisen, utbredningen av terrorism och dess samhällseffekter och den allt större betydelse som hanteringen av migrationsströmmar har fått. Som en reaktion på dessa förändringar startade EU 2004 den europeiska grannskapspolitiken i syfte att stärka och utvidga Barcelonaprocessen (*6.3.3.).
MÅL
Vid utrikesministerkonferensen Europa–Medelhavsområdet i Barcelona den 27–28 november 1995 lades grundstenen för Europa–Medelhavspartnerskapet:
― skapa ett gemensamt område för fred och stabilitet grundat på principerna om mänskliga rättigheter och demokrati genom en förstärkning av den politiska och säkerhetsmässiga dialogen (kapitlet politik och säkerhet),
― inrätta ett område med delat välstånd genom att gradvis skapa ett frihandelsområde mellan EU och partnerländerna i Medelhavsområdet (2010) och mellan partnerländerna själva (kapitlet ekonomi och finans),
― förbättra den ömsesidiga förståelsen mellan folken i regionen och utveckla ett fritt och blomstrande civilsamhälle (kapitlet sociala, kulturella och mänskliga frågor).
INSTRUMENT
― EU deltar i bilaterala verksamheter med de enskilda länderna. Främst handlar det om associeringsavtal mellan EU och Medelhavsländerna. Associeringsavtal har ingåtts med Algeriet (2005), Egypten (2004), Israel (2000), Jordanien (2002), Libanon (2006), Marocko (2000), den palestinska myndigheten (1997 interimsavtal), Tunisien (1998) och Turkiet (sedan 1996 har en tullunion upprättats). Avtalet med Syrien har ännu inte undertecknats. Förhandlingar om liberaliseringen av tjänster och investeringar har inletts med intresserade Medelhavspartnerländer. Mauretanien och Albanien har sedan 2007 avancerat från observatörer till fullvärdiga medlemmar i Barcelonaprocessen. De har dock inte ingått något associeringsavtal med EU.
― På det multilaterala området pågår regional dialog och regionala verksamheter inom alla tre kapitel i Barcelonaprocessen. Europa–Medelhavskommittén, i vilken företrädare för EU‑medlemsstater, Medelhavspartner och Europeiska kommissionen ingår, träffas fyra gånger om året på hög tjänstemannanivå under ledning av EU:s ordförandeland. Kommittén fungerar som en multilateral ledningsgrupp för hela den regionala processen och har rätt att ta initiativ till verksamheter som finansieras med EU‑medel. Dessutom förbereder den ministermöten, konferenser etc.
― Grannskaps- och partnerskapsinstrumentet inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken ersätter sedan januari 2007 Medaprogrammet som EU:s viktigaste finansieringsinstrument för att förverkliga partnerskapet. För perioden 2007–2010 planeras följande anslag(miljoner euro): Regionalprogram syd (343), Algeriet (220), Egypten (558), Israel (8), Jordanien (265), Libanon (187), Marocko (654), Syrien (130), Tunisien (300), Västbanken/Gaza (632).
RESULTAT
A. På det politiska och säkerhetsmässiga området
― Informations- och utbildningsseminarier har anordnats för Europa–Medelhavsområdets diplomater.
― Ett nät av utrikespolitiska institut (Euromesco) har inrättats.
― En plan har antagits för hantering av naturkatastrofer.
― En ”uppförandekod för att bekämpa terrorism” har antagits.
― Den politiska dialogen har förstärkts, bl.a. genom inrättandet av underkommittéer för mänskliga rättigheter med flera länder inom ramen för associeringsavtalen.
― Europa–Medelhavsnätverket om mänskliga rättigheter har inrättats.
― Rättsligt samarbete.
B. På det ekonomiska och finansiella området
― På grundval av 2007–2010 års budgetanslag, som uppgick till 2 630,3 miljoner euro, fastställdes treåriga nationella vägledande program. Ett regionalt program utformades för multilaterala verksamheter.
― Europeiska investeringsbanken har sedan 2003 beviljat lån till Medelhavsparterna genom faciliteten för investering och partnerskap för Europa–Medelhavsområdet (Femip). Det har under lång tid förts diskussioner om att omvandla faciliteten till en utvecklingsbank för Europa–Medelhavsområdet.
― Som ett viktigt steg mot en regional ekonomisk integration trädde Agadiravtalet om frihandel mellan Egypten, Jordanien, Marocko och Tunisien ikraft i mars 2007.
― Ett forum för ekonomiforskningsinstitut (Femise) har upprättats.
C. På det sociala, kulturella och mänskliga området
― Sedan händelserna den 11 september 2001 har dialogen mellan kulturer och civilisationer förstärkts, även genom upprättandet av Anna Lindhs Europa–Medelhavsstiftelse för kulturell dialog, som ska främja intellektuella och kulturella utbyten och utbyten mellan civila samhällen.
― Programmen Euromed Heritage, Euromed Audiovisuel (film och tv), Eumedis (utveckling av informationssamhället) och Euromed Ungdom genomförs nu.
― Det civila forumet för Europa–Medelhavsområdet, som omfattar icke-statliga organisationer, fackföreningar och regionala myndigheter, sammanträder före varje möte mellan Europa–Medelhavsområdets ministrar och kommer att samordnas av icke‑statliga Europa–Medelhavsplattformen, som inrättades i april 2005 för att öka samstämmigheten i det civila forumets verksamhet och öka det civila samhällets deltagande i Barcelonaprocessen.
― Samarbetsprogram för högre utbildning (Tempus).
VIDAREUTVECKLING
På den franske presidenten Nicolas Sarkozys tillskyndan höjdes Barcelonaprocessens politiska anseende vid Medelhavstoppmötet i Paris den 13 juli 2008 genom initiativet ”En union för Medelhavsområdet”. Medlemmar är de 27 EU‑länderna, de tio länderna i Barcelonaprocessen (Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, den palestinska myndigheten, Syrien, Tunisien, Turkiet) samt Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Monaco, Montenegro och Mauretanien.
Med en ny ledningsstruktur (toppmöten med stats- och regeringscheferna vartannat år, ett delat ordförandeskap mellan nord och syd, en permanent gemensam kommitté i Bryssel och ett litet sekretariat) ska en rad konkreta regionala projekt kunna genomdrivas. Från och med ikraftträdandet av Lissabonfördraget består EU:s del av det gemensamma presidiet av Europeiska rådets ordförande och kommissionens ordförande (på stats- och regeringschefsnivå) samt den höge representanten/kommissionens vice ordförande (på utrikesministernivå).
Vid toppmötet i Paris valdes sex projekt ut: Avgiftning av Medelhavet (som bygger på det redan befintliga programmet ”Horisont 2020”), utbyggnad av transportförbindelser till sjöss och på land, ökat utnyttjande av solenergi, utveckling av regionala forskningsprogram med hjälp av Europa–Medelhavsuniversitetet i Slovenien, skapandet av ett gemensamt katastrofskydd och främjande av handel och industri för små och medelstora företag.
Finansiering: Utöver EU‑budgeten (dvs. framför allt EU:s regionalprogram, eftersom finansieringen av projekt inte får belasta bilaterala anslag) och partnerländernas bidrag bör man utnyttja nya finansieringskällor som det privata näringslivet, internationella finansiella institut och bidrag från andra stater.
EUROPAPARLAMENT ROLL
Europaparlamentet och ett antal av dess organ (utskott, delegationer och parlamentets delegation till den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet) är nära involverade i utvecklingen av Barcelonaprocessen och har särskilt aktivt strävat efter att främja partnerskapets parlamentariska dimension, bl.a. genom observatörsuppdrag i samband med parlamentsval för att stödja den demokratiska processen i partnerländerna.
Som Barcelonaprocessens parlamentariska institution förenar sedan 2003 den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet företrädare för Europaparlamentet, EU:s nationella parlament och parlamenten i Medelhavspartnerländerna. Av de 260 ledamöterna kommer 130 ledamöter från de nationella parlamenten i Medelhavsområdet och 130 ledamöter från Europeiska unionen, varav 81 utses av de nationella parlamenten och 49 av Europaparlamentet. I och med att antalet ledamöter har ökat till följd av ”En union för Medelhavsområdet” kommer det att ske en justering av platserna. Det totala antalet på 260 ledamöter ska dock bevaras.
Den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet höll sitt första sammanträde i Kairo i mars 2005. Ett extra sammanträde hölls i Rabat i november 2005 för att fira Europa–Medelhavspartnerskapets tioårsdag. Det andra ordinarie sammanträdet hölls i Bryssel i mars 2006, det tredje i Tunis i mars 2007 och det fjärde i Aten i mars 2008. I oktober 2008 kommer den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet att hålla ännu ett extra sammanträde, denna gång i Jordanien.
Fyra parlamentsutskott förbereder plenarsammanträdets arbete inom partnerskapets huvudsakliga politikområden: utskottet för politik, säkerhet och mänskliga rättigheter, utskottet för ekonomiska och finansiella frågor, sociala frågor och utbildningsfrågor och utskottet för främjande av livskvalitet, utbytesverksamheter och kultur (som vardera består av 70 ledamöter), samt det nyinrättade utskottet för kvinnors rättigheter i Europa–Medelhavsområdet (50 ledamöter).
Den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet har en rådgivande roll:
― Den bidrar med parlamentariska insatser, information och stöd till konsolideringen och utvecklingen av partnerskapet.
― Den yttrar sig om alla frågor som rör partnerskapet, bl.a. genomförandet av associeringsavtalen.
― Den antar resolutioner eller rekommendationer, som inte är rättsligt bindande, till Europa–Medelhavskonferensen.
I sin resolution av den 5 juni 2008 välkomnade Europaparlamentet ”En union för Medelhavsområdet” som ett sätt att stärka de multilaterala förbindelserna mellan EU och Medelhavsområdet, men angav att Barcelonaprocessens landvinningar uttryckligen måste bevaras. Europaparlamentet var redan från början kritiskt till att upprätta parallella strukturer, respektive strukturer som överlappar med Barcelonaprocessen. Framför allt anser Europaparlamentet att den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet ska erkännas och respekteras som unionens enda legitima parlamentariska församling för Medelhavsområdet, med rätt att lägga fram förslag och göra analyser.
I sin förklaring om bildandet av unionen för Medelhavsområdet den 12 juli 2008 tar den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdets presidium sig an dessa utmaningar och kräver ansvarsskyldighet för den nya institutionella strukturen när det gäller ”Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet” gentemot den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet som legitim folkvald församling.
Stefan Krauss
07/2008