Revisionsrätten

RÄTTSLIG GRUND

Artiklarna 246–248, 279 och 280 i EG-fördraget.

I fördraget om Europeiska unionen upphöjdes revisionsrätten till gemenskapsinstitution genom en ändring av artikel 7 i EG-fördraget.

STRUKTUR

A. Sammansättning

1. Antal

En ledamot per medlemsstat (genom Nicefördraget formaliserades vad som hittills enbart varit erkänd praxis), således 27 ledamöter för närvarande.

2. Meriter och personliga egenskaper

Ledamöterna måste

— tillhöra eller ha tillhört externa revisionsorgan i sina respektive länder eller vara särskilt kvalificerade för detta ämbete,

— kunna visa att deras oberoende inte kan ifrågasättas.

3. Utnämning

Ledamöterna av revisionsrätten ska utses

— av rådet med kvalificerad majoritet,

— på förslag från varje medlemsstat avseende den egna ledamoten,

— efter det att Europaparlamentet hörts.

B. Mandatets karaktär

1. Varaktighet

Ledamöterna utses på sex år och kan utnämnas på nytt. Ordföranden väljs för en tid av tre år och kan återväljas.

2. Ställning

Ledamöterna i revisionsrätten åtnjuter samma privilegier och immuniteter som domarna i EG‑domstolen.

3. Skyldigheter

Ledamöterna ska ”fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet”. Detta innebär

— att de inte får begära eller ta emot instruktioner utifrån,

— att de måste avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter,

— att de inte får utöva någon annan yrkesverksamhet, oavsett om den är betald eller ej,

— att de kan skiljas från sitt ämbete av EG-domstolen om de inte uppfyller dessa förutsättningar.

C. Organisation

Ledamöterna ska bland sig välja en ordförande för en tid av tre år. Ordföranden kan återväljas.

BEFOGENHETER

A. Granskning av räkenskaperna

1. Tillämpningsområde

Revisionsrätten har befogenhet att granska gemenskapens inkomster och utgifter, samt även räkenskaperna för alla övriga gemenskapsorgan, om inte den rättsakt varigenom organet har upprättats utesluter en sådan granskning. Revisionsrätten ska genomföra granskningarna för att få rimliga garantier för att

— gemenskapernas årliga räkenskaper är tillförlitliga,

— de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta, och att

— den ekonomiska förvaltningen varit sund.

2. Granskningsmetoder

Revisionsrätten utövar en ständig granskning. Den kan genomföras innan räkenskaperna avslutas för budgetåret i fråga.

Granskningen genomförs på grundval av bokföringsmaterial men kan även utföras på plats

— hos gemenskapens övriga institutioner,

— hos varje organ som förvaltar inkomster eller utgifter för gemenskapens räkning,

— hos varje fysisk eller juridisk person som erhåller betalningar från gemenskapens budget.

Granskningen i medlemsstaterna genomförs i samarbete med de nationella revisionsorganen eller behöriga nationella myndigheter.

Ovannämnda organ ska på revisionsrättens begäran överlämna de handlingar eller den information som revisionsrätten behöver för att kunna fullgöra sin uppgift.

3. Viktiga publikationer

Efter sina granskningar ska revisionsrätten varje år avge en revisionsförklaring (”DAS” eller déclaration d’assurance på franska) till Europaparlamentet och rådet om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.

Rätten ska utarbeta en årsrapport som översänds till gemenskapens institutioner och som tillsammans med institutionernas svar på revisionsrättens iakttagelser ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Revisionsrätten kan när som helst kommentera enskilda frågor, i synnerhet i form av särskilda rapporter.

B. Rådgivande befogenheter

De övriga institutionerna kan, när de så finner lämpligt, begära ett yttrande från revisionsrätten.

Rådet måste be om revisionsrättens yttrande när det

— utfärdar budgetförordningar som innehåller bestämmelser om budgetens upprättande och genomförande och om redovisning och revision av räkenskaper,

— fastställer de metoder och det förfarande enligt vilka gemenskapens egna medel ska ställas till kommissionens förfogande,

— bestämmer regler för styrekonomers, utanordnares och räkenskapsförares ansvar,

— beslutar om åtgärder för att bekämpa bedrägerier.

EUROPAPARLAMENTETS ROLL

Revisionsrätten inrättades 1977 på Europaparlamentets initiativ. Sedan dess har den bistått Europaparlamentet och rådet när de utfört sitt uppdrag att kontrollera hur budgeten genomförs.

Ett tvistefrö har varit avsaknaden av en positiv DAS (dvs. revisionsrättens årliga revisionsförklaring) utan reservationer. Revisionsförklaringen har under de senaste åren alltid avgivits med reservationer och har flera gånger kritiserats av Europaparlamentet, särskilt i resolutionerna om ansvarsfrihet i vilka det framfördes konkreta förslag om hur en positiv revisionsförklaring skulle uppnås. Revisionsrätten föreslog då att en ram för gemenskapens interna kontroll skulle utarbetas där gemensamma principer och standarder skulle användas på alla förvaltningsnivåer i både institutionerna och medlemsstaterna (revisionsrättens yttrande 2/2004 om en modell för ”samordnad granskning (single audit)”).

Kommissionen har anammat detta och utarbetat en ”färdplan för en integrerad ram för intern kontroll” (som antogs av kommissionen den 15 juni 2005). Europaparlamentet välkomnade detta i sin resolution från april 2006 om ansvarsfriheten för genomförandet av budgeten för 2004.

I det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (se den fleråriga budgetramen *1.5.2) fastställs följande under ”Garantera effektiv och integrerad intern kontroll av gemenskapsmedlen”: ”Institutionerna är överens om vikten av att stärka den interna kontrollen utan att öka den administrativa bördan, vilket förutsätter en förenkling av den bakomliggande lagstiftningen. En sund ekonomisk förvaltning som syftar till en positiv revisionsförklaring kommer att prioriteras i detta sammanhang för medel som omfattas av delad förvaltning.”

François Javelle
Helmut Werner
07/2008