Europaparlamentet: organisation och funktion
Europaparlamentets organisation och funktion regleras i parlamentets arbetsordning. Verksamheten leds av parlamentets ledningsorgan, utskott, delegationer och politiska grupper. Varje gång fördragen ändras eller unionen utvidgas med fler medlemsstater brukar även Europaparlamentets sammansättning ändras.
RÄTTSLIG GRUND
— Artiklarna 183–201 i EG‑fördraget.
— Europaparlamentets arbetsordning.
SAMMANSÄTTNING
Europaparlamentet har för närvarande 785 ledamöter som är fördelade på följande sätt: Tyskland – 99, Frankrike, Italien och Storbritannien – 78, Spanien och Polen – 54, Rumänien – 35, Nederländerna – 27, Belgien, Grekland, Ungern, Portugal och Tjeckien – 24, Sverige – 19, Österrike och Bulgarien – 18, Finland och Slovakien – 14, Danmark, Irland och Litauen – 13, Lettland – 9, Slovenien – 7, Cypern, Estland och Luxemburg – 6 och Malta – 5.
ORGANISATION
A. Ledningsorgan
Ledningsorganen utgörs av presidiet (talmannen och 14 vice talmännen), talmanskonferensen (talmannen och de politiska gruppernas ordförande), sex kvestorer (efter juli 2009 fem) som ansvarar för ledamöternas administrativa och ekonomiska ärenden, utskottsordförandekonferensen och delegationsordförandekonferensen. Talmannen, de vice talmännen och kvestorerna väljs på två och ett halvt år.
B. Utskott och delegationer
Ledamöterna är fördelade på 20 utskott, två underutskott, interparlamentariska delegationer och delegationer till de gemensamma parlamentarikerkommittéerna. Till detta kommer en gemensam parlamentarisk församling som inrättats inom ramen för det avtal som EU ingått med länderna i Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS‑länderna).
Varje utskott och delegation väljer sitt eget presidium, som består av en ordförande och fyra (efter juli 2009 tre) vice ordförande.
C. De politiska grupperna
Ledamöterna är inte uppdelade i nationella delegationer, utan ingår i landsöverskridande grupper utifrån sin politiska tillhörighet. Enligt parlamentets arbetsordning ska en politisk grupp bestå av ledamöter från minst en femtedel av medlemsstaterna. Efter Bulgariens och Rumäniens anslutning krävs det minst 20 ledamöter från minst sex medlemsstater för att bilda en politisk grupp (artikel 29 i arbetsordningen). Efter parlamentsvalet 2009 kommer denna tröskel att höjas till 25 ledamöter från minst sju medlemsstater. De politiska grupperna håller regelbundna sammanträden veckan före en sammanträdesperiod och under själva sammanträdesveckan. De anordnar också seminarier då de fastställer de övergripande principerna för sin verksamhet. Flera politiska grupperingar har bildat politiska partier på europeisk nivå, t.ex. Europeiska folkpartiet, Europeiska socialdemokratiska partiet, Europeiska gröna partiet och Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiet. De har ett nära samarbete med motsvarande politiska grupper i Europaparlamentet.
D. Europeiska politiska partier
De europeiska politiska partiernas betydelse när det gäller att bidra till att skapa ett europeiskt medvetande och till att uttrycka EU‑medborgarnas politiska vilja framhålls i EG‑fördragets artikel 191, som infördes genom Maastrichtfördraget. Europaparlamentet vill skapa en miljö som gynnar dessa partiers vidareutveckling, bl.a. genom ramlagstiftning. Genom Nicefördraget kompletterades artikel 191 med en rättslig grund som gjorde det möjligt att via medbeslutandeförfarandet anta en stadga för de europeiska politiska partierna och i synnerhet bestämmelser om deras finansiering. Sedan denna förordning (förordning (EG) nr 2004/2003) trädde i kraft 2004 har flera nya partier bildats, och det totala antalet uppgår nu till tio.
FUNCTION
Europaparlamentet organiserar sitt arbete fritt inom de ramar som fastställs i fördraget. Arbetsordningen ska antas genom beslut som stöds av en majoritet av parlamentets ledamöter (artikel 199 i EG‑fördraget). Om inte annat föreskrivs i fördragen ska Europaparlamentet besluta med absolut majoritet av de avgivna rösterna (artikel 198). För varje sammanträdesperiod antar parlamentet en föredragningslista som i huvudsak omfattar antagande av de betänkanden som utskotten utarbetat, frågor till kommissionen och rådet, debatter om aktuella och brådskande frågor samt uttalanden från rådets ordförandeskap. Plenarsammanträdena är offentliga.
SÄTE OCH ARBETSPLATSER
Sedan den 7 juli 1981 har Europaparlamentet antagit flera resolutioner om sitt säte. I dessa resolutioner har man uppmanat medlemsstaternas regeringar att uppfylla sina skyldigheter enligt fördraget om att inrätta ett enda säte för institutionerna. Eftersom medlemsstaterna inte har gjort detta har parlamentet fattat en rad beslut om sin organisation och sina arbetsplatser (Luxemburg, Strasbourg och Bryssel).
Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh den 11–12 december 1992 kom medlemsstaternas regeringar överens om var institutionerna ska ha sina säten. Man beslutade följande:
— Europaparlamentet ska ha sitt säte i Strasbourg där de tolv månatliga sammanträdesperioderna, budgetsammanträdet inräknat, ska hållas.
— Ytterligare sammanträdesperioder ska hållas i Bryssel.
— Parlamentsutskotten ska sammanträda i Bryssel.
— Parlamentets generalsekretariat och dess olika enheter ska vara kvar i Luxemburg.
Detta beslut kritiserades av parlamentet. EG-domstolen fastställde dock i en dom av den 1 oktober 1997 (mål C‑345/95) att den fattat sitt beslut om Europaparlamentets säte i enlighet med artikel 289 i EG‑fördraget. Innehållet i detta beslut inbegreps i Amsterdamfördraget i form av ett protokoll som bifogades fördragen, något som parlamentet har beklagat.
Europaparlamentet fastställer varje år sin sammanträdeskalender på förslag av talmanskonferensen. Parlamentet håller i allmänhet tolv sammanträdesperioder om fyra dagar i Strasbourg och sex sammanträdesperioder om två dagar i Bryssel. Den 18 december 2006 höll parlamentet för första gången ett extra plenarsammanträde i Bryssel direkt efter Europeiska rådets möte den 15–16 december 2006. Detta kommer man att fortsätta med i framtiden.
EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER
PER GRUPP OCH MEDLEMSSTAT
| PPE-DE | PSE | ALDE | UEN | Verts/ | GUE/ | IND/ | NI |
|
Belgien | 6 | 7 | 6 |
| 2 |
|
| 3 | 24 |
Bulgarien | 5 | 5 | 5 |
|
|
|
| 3 | 18 |
Cypern | 3 |
| 1 |
|
| 2 |
|
| 6 |
Danmark | 1 | 5 | 4 | 1 | 1 | 1 | 1 |
| 14 |
Estland | 1 | 3 | 2 |
|
|
|
|
| 6 |
Finland | 4 | 3 | 5 |
| 1 | 1 |
|
| 14 |
Frankrike | 18 | 31 | 10 |
| 6 | 3 | 3 | 7 | 78 |
Grekland | 11 | 8 |
|
|
| 4 | 1 |
| 24 |
Irland | 5 | 1 | 1 | 4 |
| 1 | 1 |
| 13 |
Italien | 24 | 17 | 12 | 13 | 2 | 7 |
| 3 | 78 |
Lettland | 3 |
| 1 | 4 | 1 |
|
|
| 9 |
Litauen | 2 | 2 | 7 | 2 |
|
|
|
| 13 |
Luxemburg | 3 | 1 | 1 |
| 1 |
|
|
| 6 |
Malta | 2 | 3 |
|
|
|
|
|
| 5 |
Nederländerna | 7 | 7 | 5 |
| 4 | 2 | 2 |
| 27 |
Polen | 15 | 9 | 6 | 19 |
|
| 3 | 2 | 54 |
Portugal | 9 | 12 |
|
|
| 3 |
|
| 24 |
Rumänien | 18 | 10 | 6 |
| 1 |
|
|
| 35 |
Slovakien | 8 | 3 |
|
|
|
|
| 3 | 14 |
Slovenien | 4 | 1 | 2 |
|
|
|
|
| 7 |
Spanien | 24 | 24 | 2 |
| 3 | 1 |
|
| 54 |
Storbritannien | 27 | 19 | 11 |
| 5 | 1 | 8 | 7 | 78 |
Sverige | 6 | 5 | 3 |
| 1 | 2 | 2 |
| 19 |
Tjeckien | 14 | 2 |
|
|
| 6 | 1 | 1 | 24 |
Tyskland | 49 | 23 | 7 |
| 13 | 7 |
|
| 99 |
Ungern | 13 | 9 | 2 |
|
|
|
|
| 24 |
Österrike | 6 | 7 | 1 |
| 2 |
|
| 2 | 18 |
Totalt | 277 | 218 | 106 | 44 | 42 | 41 | 23 | 14 | 785 |
PPE‑DE: gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater
PSE: socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet
ALDE: gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa
UEN: gruppen Unionen för nationernas Europa
Verts/ALE: gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen
GUE/NGL: gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster
IND/DEM: gruppen Självständighet/Demokrati
NI: grupplösa ledamöter
Wilhelm Lehmann
07/2008